Duomo

Basilica di Santa Maria del Fiore (Saint Mary of the Flower), smeknamnet Duomo efter den enorma åttkantiga kupolen i dess östra ände, är Katedralen i Florens, Italien och förmodligen renässansens födelseort.
en katedral är en biskopskyrka. Det finns många andra katolska kyrkor i Florens, många av dem associerade med renässansen, inklusive Santa Maria Novella, Santa Croce och Brancacci-kapellet. Duomo är dock hemkyrkan för den Romersk-katolska ärkestiftet i Florens, som spårar sina rötter till 394 CE.trots att byggandet påbörjades 1296 fick Katedralen inte den struktur som ger den sitt namn förrän 1436. Kyrkans östra ände var öppen för elementen eller täckt med platt, instabil takläggning i mer än ett sekel.
den enorma åttkantiga formen visade skrämmande för ingenjörer och arkitekter. Italienska arkitekter var bekanta med cirkulära kupolformade former, som Pantheon i Rom. Dessa kupoler konstruerades dock med betong. Receptet på betong hade gått förlorat under de mörka åldrarna.
Medeltida gotiska katedraler, som Notre Dame de Paris i Frankrike, förlitade sig på flygande stöttor för att stödja sin massiva stenvikt. Arkitekter och ingenjörer från den spirande renässansen var fast beslutna att inte använda flamboyant gotisk stil eller flygande stöttor—de ville se tillbaka till de enkla, rena linjerna i deras romerska förflutna.
arkitekten Filippo Brunelleschi kom med en lösning. Duomo är faktiskt två kupoler. Den inre kupolen är gjord av sandsten och marmor. Den yttre kupolen är gjord av tegel och murbruk-varje tegel är noggrant utformad, formad och avfyrade för att stödja kupolen. Kupolen konstruerades utan stöd under den.
Duomo var en omedelbar framgång, och Brunelleschi blev chefsarkitekt i samband med renässansen. i en ironisk twist slutfördes katedralens marmorfasad (inte synlig på detta fotografi) först i slutet av 1800-talet, under en period då medeltida, inte renässans, konst var populär. Renässans födelseort har ett medeltida ansikte.