kvävefixering

Definition
substantiv
omvandlingen av atmosfäriskt kväve (N2) till en mer användbar form med naturliga medel, såsom genom omvandling av kvävgas till ammonium (NH4+) genom verkan av diazotrofer
tillägg
kväve i atmosfären är ett av de vanligaste kemiska elementen och utgör en stor del av jordens atmosfär. Det är emellertid relativt inert, vilket innebär att det inte lätt reagerar med andra kemikalier och producerar föreningar som är mer tillgängliga för användning av växter, djur och andra organismer. Endast vissa organismer kan direkt använda kvävgas. Exempel på dessa organismer är vissa arter av bakterier och archaea. De kallas diazotrofer. Dessa bakterier kan assimilera och sedan fixera kvävgasen i en ny kväveinnehållande förening (t.ex. ammoniak) som lättare kan användas av andra organismer som växter. Rhizobia, Azospirillum, Klebsiella penumoniae, Clostridium och Azotobacter vinelandii är några av mikroorganismerna som kan kvävefixera. Rhizobiumarter kan endast utföra kvävefixering när de är i symbiotisk förening med baljväxter. Rhizobiumbakterier finns inuti rotknutorna i baljväxter där de levererar ammoniak till växten och växten ger i sin tur organiska syror (främst dikarboxylsyror malat och succinat) som kol och energikälla.
Se även:

• C4 carbon fixation pathway
• Cyanobacteria
• Molybdoferredoxin
• Autotrophy
• diazotroph