Kvävefluorföreningar
oorganiska föreningar som innehåller en N – f-bindning, till exempel kvävetrifluorid, NF3, tetrafluorhydrazin, N2F4, difluoramin, NF2H och nitrosylfluorid, FNO. Kvävefluorföreningar är färglösa gaser med en karakteristisk lukt. De sönderdelas vid uppvärmning i enskilda element eller i kvävetrifluorid och kväve (med undantag för NF3 och FNO). De uppvisar starka oxiderande egenskaper. Vissa kvävefluorföreningar reagerar med organiska föreningar för att bilda många organiska ämnen som innehåller —NF2 —och-NONF-grupperna. En karakteristisk egenskap hos kvävefluorföreningar är att vid interaktion med starka Lewis-syror (sesyror och baser) bildar de salter med fluor-kvävekatjonerna NF+4, N2F+3, N2F+4 och F2NO+.
Kvävetrifluorid, NF3, är en gas med en smältpunkt på – 208,5 c c och en kokpunkt på -129,1 C C. Dess oxidationsförmåga manifesteras vid höga temperaturer. Det omvandlas till tetrafluorhydrazin vid förhöjda temperaturer och i närvaro av koppar, järn, kvicksilver eller kol. Det erhålls genom elektrolys av smält ammoniumbifluorid eller genom fluorering av kväveinnehållande ämnen. Det används vid framställning av tetrafluorhydrazin.
Tetrafluorhydrazin, N2F4, är en gas med en smältpunkt på -161,5 CCG och en kokpunkt på -74,2 CCG. det tenderar att dissociera: N2F4 2NF2. Vid 150 kcal C och ett tryck på 0,1 meganewton/m2 (1 kg-kraft / cm2) är dess grad av dissociation 0,2. Dissociationen av N2F4 bestämmer dess difluoraminerande effekt, vilket exempelvis manifesteras vid kombination med olefiner:
Tetrafluorhydrazin erhålls genom omvandling av kvävetrifluorid över kol (kommersiell metod), genom sönderdelning av NF2H eller genom oxidation av dess lösningar. Det används vid syntesen av organiska difluoraminföreningar.
Difluoramin, NF2H, är en gas med en smältpunkt på – 116 CCG och en kokpunkt på – 23 CCG.den exploderar vid slag, särskilt i flytande och fasta tillstånd. Det uppvisar amfotera egenskaper och i reaktioner fungerar som ett difluoramineringsmedel. Det erhålls genom verkan av svavelsyra på difluoraminourea (en fluoreringsprodukt av urea) eller på trifenylmetyldifluoramin, syntetiserad från N2F4 och trifenylmetylklorid i närvaro av kvicksilver. Det används för syntes av organiska difluoraminföreningar.