Ocklusionseffekt
ocklusionseffekten uppstår när ett objekt fyller den yttre delen av en persons hörselgång, vilket får den personen att uppfatta ekoliknande ”ihåliga” eller ”blomstrande” ljud som genereras från sin egen röst.
det benledda ljudet färdas till cochlea genom olika vägar. Den yttre öronvägen motsvarar ljudtrycket som genereras i öronkanalhålan på grund av vibrationen i öronkanalväggen, som utgör källan till ocklusionseffekten. Vid låga frekvenser är den yttre öronvägen försumbar när hörselgången är öppen men dominerar när den är ockluderad. Ocklusionseffekten kännetecknas således objektivt av en akustisk tryckökning i den ockluderade hörselgången vid låga frekvenser och som kan mätas med en sondrörsmikrofon.
Med tanke på att den vibrerande öronkanalväggen fungerar som en idealisk källa till volymhastighet (även känd som volymetrisk flödeshastighet) ökar ocklusionsanordningen ”oppositionen” av öronkanalhålan till den volymhastighet som åläggs av dess vägg och ökar därmed amplituden för det akustiska trycket som genereras i reaktion, vilket leder till ocklusionseffekten. Den akustiska impedansen i öronkanalhålan representerar dess” motstånd ” mot volymhastighetsöverföringen och styr dess reaktion när det gäller akustiskt tryck. Med andra ord beror ocklusionseffekten främst på ökningen av hörselkanalens akustiska impedans när den är ockluderad.
en person med normal hörsel kan uppleva detta genom att sticka fingrarna i öronen och prata. Annars upplevs denna effekt ofta av hörapparatanvändare som bara har en mild till måttlig högfrekvent hörselnedsättning, men använder hörapparater som blockerar hela hörselgången. Ocklusionseffekten anses också vara en anmärkningsvärd källa till obehag för arbetare som bär grundligt införda passiva ocklusionsanordningar såsom öronproppar.
aktiva ocklusionsalgoritmer behövs för att hjälpa personer med svår hörselnedsättning på ett adekvat sätt. Om en person lider av ”nästan normal lågfrekvent hörsel och mild till måttlig hörselnedsättning på upp till 70 dB vid mitten och höga frekvenser”, är hörapparater med ökad ventilationsstorlek eller ihåliga öronformar/kupoler mer lämpliga för dem för att minska omfattningen av ocklusionseffekten. I det senare fallet minskar den öppna montering hörselgången akustisk impedans och därmed ocklusionseffekten. För öronproppsanvändare har en ofullständig tätning en liknande effekt vid frekvenser som är lägre än Helmholtz-resonansen som bildas av systemet (resonatorns hals motsvarar den ofullständiga tätningen vid öronproppens/öronkanalens vägggränssnitt och resonatorhålan är den delvis tillslutna hörselgången). I det allmänna fallet minskar djupkopplingen ocklusionseffekten eftersom volymhastigheten som åläggs av öronkanalväggen till det ockluderade öronkanalhålan minskar eftersom ytan såväl som vibrationsamplituden för den återstående öronkanalväggen minskar med införingsdjupet.