St Thomas aposteln

vänligen hjälp till att stödja uppdraget för New Advent och få det fullständiga innehållet på denna webbplats som en omedelbar nedladdning. Inkluderar Catholic Encyclopedia, kyrkofäder, Summa, Bibeln och mer — allt för endast $19.99…

lite registreras av St Thomas aposteln, men tack vare det fjärde evangeliet hans personlighet är tydligare för oss än för några andra av de tolv. Hans namn förekommer i alla listor över Synoptists (Matteus 10:3, Mark 3:18, Lukas 6, jfr. Apostlagärningarna 1: 13), men i Johannes spelar han en distinkt roll. Först, när Jesus meddelade sin avsikt att återvända till Judeen för att besöka Lasarus, ”Thomas” som kallas Didymus , sade till sina kolleger lärjungar: ”Låt oss också gå, så att vi kan dö med honom” (Joh 11:16). Återigen var det St Thomas som under diskursen före den sista måltiden gjorde en invändning: ”Thomas säger till honom: Herre, vi vet inte vart du går, och hur kan vi veta vägen?”(Johannes 14:5). Men mer speciellt St. Tomas är ihågkommen för sin misstro när de andra apostlarna meddelade Kristi uppståndelse till honom: ”utom jag skall se i hans händer trycket av naglarna, och sätta mitt finger i stället för naglarna, och lade min hand i hans sida, Jag kommer inte att tro” (Joh 20:25), men åtta dagar senare gjorde han sin handling av tro, dra ner tillrättavisning av Jesus: ”eftersom du har sett mig, Tomas, du har trott, Saliga är de som inte har sett, och har trott” (Joh 20:29).detta uttömmer all vår viss kunskap om aposteln men hans namn är utgångspunkten för en betydande apokryfisk litteratur, och det finns också vissa historiska data som tyder på att en del av detta apokryfiska material kan innehålla bakterier av sanning. Huvuddokumentet om honom är ”Acta Thomae”, bevarad för oss med vissa variationer både på grekiska och syriska, och bär omisskännliga tecken på dess gnostiska ursprung. Det kan verkligen vara Bardesanes arbete. Historien i många av dess uppgifter är helt extravagant, men det är tidigt datum, tilldelas av Harnack (Chronologie, ii, 172) till början av det tredje århundradet, före ad 220. Om platsen för dess ursprung är verkligen Edessa, som Harnack och andra av goda skäl antas (ibid., s.176), skulle detta ge stor sannolikhet för uttalandet, uttryckligen i ”Acta” (Bonnet, cap. 170, S. 286), att relikerna till aposteln Thomas, som vi vet har vördats i Edessa, verkligen hade kommit från öst. Legendens extravagans kan bedömas utifrån det faktum att på mer än ett ställe (lock. 31, s.148) den representerar Thomas (Judas Thomas, som han kallas här och på andra håll i syrisk tradition) som tvillingbror till Jesus. Thomas i Syriska är ekvivalent med didymos på grekiska, och betyder tvilling. Rendel Harris som överdriver mycket kulten av Dioscuri, vill betrakta detta som en omvandling av en hednisk tillbedjan av Edessa men poängen är i bästa fall problematisk. Historien själv går kort enligt följande: Vid apostlarnas uppdelning föll Indien till Tomas parti, men han förklarade sin oförmåga att gå, varefter hans mästare Jesus uppträdde på ett övernaturligt sätt för Abban, sändebudet för Gundafor, en indisk kung, och sålde Thomas till honom för att vara hans slav och tjäna Gundafor som snickare. Sedan seglade Abban och Thomas bort tills de kom till Andrapolis, där de landade och deltog i äktenskapsfesten för härskarens dotter. Konstiga händelser följde och Kristus under Thomas utseende uppmanade bruden att förbli Jungfru. Kommer till Indien Thomas åtog sig att bygga ett palats för Gundafor, men spendera de pengar som anförtrotts honom på de fattiga. Gundafor fängslade honom; men aposteln flydde mirakulöst och Gundafor omvandlades. Thomas gick om landet för att predika och träffade konstiga äventyr från drakar och vilda åsnor. Sedan kom han till staden Kung Misdai (syriska Mazdai), där han konverterade Tertia hustru Misdai och Vazan hans son. Därefter blev han fördömd till döds, ledde ut ur staden till en kulle och genomborrade med spjut av fyra soldater. Han begravdes i graven av de gamla kungarna men hans kvarlevor därefter bort till väst.

Nu är det verkligen ett anmärkningsvärt faktum att omkring år ad 46 regerade en kung över den delen av Asien söder om Himalaya som nu representeras av Afghanistan, Baluchistan, Punjab och Sind, som bar namnet Gondophernes eller Guduphara. Detta vet vi både från upptäckten av mynt, några av den partiska typen med grekiska legender, andra av de indiska typerna med legenderna i en indisk dialekt i Kharoshthi-karaktärer. Trots diverse mindre variationer identiteten på namnet med Gundafor av ”Acta Thomae” är omisskännlig och är knappast ifrågasatt. Vidare har vi bevis på Takht-i-Bahi inskriptionen, som är daterad och som de bästa specialisterna accepterar som inrättande av kungen Gunduphara började troligen regera omkring 20 e.Kr. och regerade fortfarande i 46. Återigen finns det utmärkta skäl att tro att Misdai eller Mazdai mycket väl kan vara omvandling av ett hinduiskt namn som gjorts på Iransk Mark. I det här fallet kommer det förmodligen att representera en viss Kung Vasudeva av Mathura, en efterträdare av Kanishka. Utan tvekan kan man uppmana att den gnostiska romancer som skrev ”Acta Thomae” kan ha antagit några historiska indiska namn för att låna verisimilitude till hans tillverkning, men som Mr Fleet uppmanar i sin allvarligt kritisk papper ”Namnen som läggs fram här i samband med St Thomas är tydligt inte sådana som har levt i indisk historia och tradition” (Journal of R. Asiatic Soc., 1905, s. 235).

å andra sidan, även om traditionen att st. Thomas predikade i ”Indien” var stor spridning i både öst och väst och återfinns i sådana författare som Ephraem Syrus, Ambrose, Paulinus, Jerome, och senare Gregorius av Tours och andra, fortfarande är det svårt att upptäcka någon adekvat stöd för den länge accepterade tron Att Thomas sköt hans missionär resor så långt söderut som Mylapore, inte långt från Madras, och det lidit martyrskap. I denna region är fortfarande att finna en granit relief kors med en Pahlavi (forntida persiska) inskription dejting från det sjunde århundradet, och traditionen att det var här som st. Thomas lade ner sitt liv är lokalt mycket starkt. Visst är det också att på Malabar eller västkusten i södra Indien finns det fortfarande en kropp av kristna som använder en form av syriska för sitt liturgiska språk. Huruvida denna kyrka är från tiden för St. Aposteln Thomas (Det fanns en syrisk-Kaldeisk biskop John ”från Indien och Persien” som hjälpte vid rådet i Nicea år 325) eller om evangeliet först predikades där år 345 på grund av den persiska förföljelsen under Shapur (eller Sapor), eller om de syriska missionärerna som följde en viss Thomas Cana trängde in i Malabarkusten omkring år 745 verkar svårt att avgöra. Vi vet bara att i det sjätte århundradet Cosmas Indicopleustes talar om förekomsten av kristna på Male (? Malabar) under en biskop som hade invigts i Persien. Kung Alfred den store anges i” angelsaxiska krönikan ” för att ha skickat en expedition för att upprätta förbindelser med dessa kristna i Fjärran Östern. Å andra sidan välrenommerade reliker av St Thomas var verkligen på Edessa i det fjärde århundradet, och där de stannade tills de översattes till Chios i 1258 och mot Ortona. Den osannolika förslag som Thomas predikade i Amerika (American Eccles. Rev., 1899, s. 1-18) bygger på ett missförstånd av texten i Apostlagärningarna (1:8, jfr. Berchet ”Fonte italiane per la storia della scoperta del Nuovo Mondo”, II, 236, och I, 44).

förutom ” Acta Thomae ”som en annan och särskilt kortare redaktion finns i etiopiska och Latin, har vi en förkortad form av en så kallad” evangelium Thomas ” ursprungligen gnostiska, som vi känner det nu bara en fantastisk historia av Jesu barndom, utan någon särskilt kättersk färg. Det finns också en ”Revelatio Thomae”, fördömd som apokryfisk i dekretet av påven Gelasius, som nyligen har återhämtats från olika källor i ett fragmentariskt tillstånd (se hela texten i Revue benedictine, 1911, s.359-374).